W A R N I N G
Varnar lite för mina kommande blogginlägg.
Mitt liv suger just nu, därför kan jag inte skriva om något som ger någon annan energi. Utan nu kommer jag bara skriva av mig om all skit som jag irriterar mig på.
Vad jag menar är att om man inte känner att man orkar läsa det ja skriver, gör det inte.
Trots att jag är fullt medveten om att att tumörer, andningssvårigheter och smärta tar på krafterna och gör mig svag så blir jag ledsen ibland. Mer smärtsamma perioder, mer ofta.
Jag blir så ledsen och besviken när jag ser fram emot till exempel en träning och inte alls kan fullfölja/göra den bra, när jag vet hur fin min häst är. När kroppen inte orkar och händerna skakar. Då blir jag arg.
Jag blir så ledsen när det är lov och jag vill göra roliga saker fast jag i själva verket bara klarar att ligga och må dåligt.
Det får räcka för den här gången.
Mitt suransikte.
