mallalundberg.blogg.se

På Lervik finns det väldigt mycket barn. Väldigt mycket barn.

Jag tycker att det är så himla roligt med barnen som är artiga och ödmjuka!

Jag brukar ofta tänka på hur jag var som liten stalltjej på Lervik, jag hade sån otrolig respekt för de äldre ryttarna och ridlärarna och var alltid trevlig mot mina stallkompisar.

Jag brukar därför lägga lite extra märke till de stalltjejer som är ödmjuka, artiga och har respekt för en.

Det är så himla tråkigt när man kommer in i sadelkammaren och hör hur otrevliga de är mot varandra ibland då får man rycka in. Problemet är bara att vissa barn inte har någon respekt alls för än!

 

Jag ser själv upp till de här toppryttarna som hoppar de största klasserna på elittävlingarna och fortfarande har "båda fötterna på jorden". De som kan se att de finns andra och annat. De som är ödmjuka och inte tror att de är någon som är värd mer än någon annan liksom. Lite extra coolt med de som fått jobbat sig till framgång. Alltså alla får ju såklart jobba men vissa måste jobba mycket, mycket hårdare än andra. Däremot så tycker jag självklart att de ska behålla sin värdighet. Men just de som är ödmjuka ser jag så otroligt mycket mer upp till än de som också är duktiga men går runt och ser ned på andra och helt tappat fotfästet, helt glömt bort barnen i afrika och sånt. Det är ju lägre än glocalnet liksom. 

 

Jag kommer alltid försöka ha kvar ödmjukheten. Det är så himla viktigt och det blir så himla mycket roligare. Men jag tror aldrig att jag kommer bli någon snobb, bli otrevlig eller se ned på andra. Det är ju bara att se mig i spegeln, se alla ärr, lyfta lite på håret se ännu mer ärr. Tack. För att jag finns haha. Ödmjukhet!

 

Så till barnen på Lervik, du som är på väg upp och du som är ett riktigt proffs. Behåll ödmjukheten, det blir så himla mycket roligare! Och folk kommer glädjas mer med er.