mallalundberg.blogg.se

Malin.

Men hallå där!

Publicerad 2014-08-27 23:22:00 i Vardag,

 
 
Det var inte igår.
Jag har inte bloggat sedan....JUNI.
Varför? Jag har funderat på det, men jag har bara kommit fram till att jag inte funnit skrivandet lika rogivande som det var tidigare och skrivandet håller jag ju på med just bara för min egen skull.
 
Idag, en tysklandsresa, ett sommarlov, ett dussin känslor och nästan 3 månader senare, vill jag berätta om läget.
Hur jag känner just NU.
 
Det har hänt på tok för mycket för att jag skulle kunna berätta om mitt sommarlov i ett inlägg, så jag tänkte ta det lite bitvis, då och då när jag har lust att skriva om det. Eller förresten jag kan inte dela med mig av allt, sanningen kan det ju vara lite hyshhysh med. Jag som älskar att skriva det som är sanningen.
Äsch, det får räcka med dagboken på vissa stycken av livets alla kapitel.
 
Malla Brallas hälsostatus NU:
 
Jag är desperat och panikslagen.
Några veckor innan skolstarten började jag känna mig sämre, på riktigt verkligen. Mina otaligt många tumörer gör det väldigt svårt för mig att andas - igen och andningssvårigheterna leder till att just precis allt annat också känns galet jobbigt.
Jag känner inte längre att det är bra om jag rider (innan jag fått hjälp med min problem).
Får panik då jag ska sova, äta, gå upp ur sängen, gå och lägga mig i sängen, springa, gå, sitta, ligga, you name it.
Känner mig rädd som attan efter ett telefonsamtal vi fick från min kirurg häromdagen, operationen som mest troligt skulle hjälpa mig mest är lite för stor och innebär lite för stora risker för att jag skulle vilja göra den just nu. Operationen skulle innebära att kapa av min käke, vinkla ut den för att sedan komma åt att ta bort tumörer i min hals, många nerver där går upp till hjärnan och är livsviktiga.
Alternativet är att ta bort så mycket tumörer som möjligt på utsidan och vänta med käkoperationen så länge som möjligt.
Att jag fått starta min gymansietid såhär nära botten känns förbannat tråkigt.
Hade mina luftslottsdrömmar om att jag skulle få börja gymansiet på topp.
 
Jag tänker alltid att jag aldrig ska tappa hoppet om livet, så länge det finns hopp så finns liv.
 
Men,
jag är 16 år och inväntar min fjortonde operation, mina ögon är blå på utsidan, men de blir gråare och gråare där inne i globen.
Vad jag vill säga är att jag blir frustrerad över att inte kunna se slutet på sagan. Att inte kunna springa Marathon och faktiskt gå i mål.
Varför kan man bygga ett rymdskepp och åka till den där månen men inte bota lite fler barn och ungdomar, som faktiskt har liiite hopp om livet kvar, från sina sjukdomar. Jag börjar tröttna och visst är lågan inte alls den samma då jag inte gjort det jag älskar ordentligt sedan tysklandresan i början av sommarlovet.
Jävla skit, hjälp mig bara.
 
När kommer hon?
 
 

Kommentarer

Postat av: Morfar

Publicerad 2014-08-28 00:08:02

Kul att få se några rader från dig igen, men tyvärr inget roligt med din sjukdom... men vi alla hoppas ju att du ska få hjälp att få det så bra det bara går... jag håller mina tummar för dig... hör av dig om du vill prata eller göra något som kan glädja dig... många kramar morfar

Postat av: Robin

Publicerad 2014-08-28 00:13:17

Nu tycker jag det börjar bli din tur att få va frisk snart... <3

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-28 06:36:38

Finaste Mallan du är min idol. ❤️❤️Jävla sjukdom 😒 men du har en styrka som ingen annan har och du fixar det ❤️❤️

Postat av: Fröken Catrin

Publicerad 2014-08-28 07:07:18

Älskade Malin...oj oj vad duktig du är att skriva och sätta ord på hur du känner. Livet känns så fruktansvärt orättvist när det gäller dig och din sjukdom. Önskar jag var Askungen fen som bara "tog bort" allt det onda...men det går ju inte. Du kommer fixa det här vännen som du ALLTID gör. Vi hörs och jag ser fram emot en fika med dig. Stor varm kram från fröken och din för evigt alldeles egen kramare

Postat av: Fröken Catrin

Publicerad 2014-08-28 07:07:18

Älskade Malin...oj oj vad duktig du är att skriva och sätta ord på hur du känner. Livet känns så fruktansvärt orättvist när det gäller dig och din sjukdom. Önskar jag var Askungen fen som bara "tog bort" allt det onda...men det går ju inte. Du kommer fixa det här vännen som du ALLTID gör. Vi hörs och jag ser fram emot en fika med dig. Stor varm kram från fröken och din för evigt alldeles egen kramare

Postat av: Yvonne Idehäll

Publicerad 2014-08-28 11:46:57

Hej Malin!
Jag har tänkt på dig under sommaren och undrat hur du har det. Du vet att du alltid är välkommen till mig om du vill lukta häst. Vanessa kan man köra en liten tur med om man vill eller bara sitta med henne och gråta. Dina små släktingar är riktiga lyckopiller , om man tycker om den sorten. Kom ut till Forsby när du mår bra eller när livet känns för djävligt.

Postat av: Petra

Publicerad 2014-08-28 17:49:15

Finns för dig om du vill! Ring sms:a eller skicka på FB! Stor styrkekram f❤️💕

Postat av: Petra

Publicerad 2014-08-28 17:49:37

Finns för dig om du vill! Ring sms:a eller skicka på FB! Stor styrkekram f❤️💕

Postat av: FrökenTV, bloggen om tv och film

Publicerad 2014-08-28 23:15:40

<3 hoppas du blir bra snart :/

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-30 11:23:27

Du är helt fantastisk som orkar och att du alltid ser så glad och har ett leende till alla. Håller alla tår i tummar att allt ska bli bra till slut. Många styrkekramar till dig fina Mallan

Postat av: Ma

Publicerad 2014-08-31 19:31:12

Kramar om❤️

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-09-04 22:51:11

Livet består av ett enda maraton, vi har bara olika många uppförsbackar att kämpa mot. Tyvärr hör du till dem som fick både många och branta. Jag ser en fighter i dig men förstår om det känns fördj*** ibland. Kämpa på!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela