Önskar jag var en hund
Man kan få så mycket av människor.
Lycka
Kärlek
Värme
Tårtorkare
Värk
Kramare
Lyssnare
Pratare
Ilska
Du är inte ensam
Jag finns där
Alltid
Jag önskar att jag var en hund, så självklart, så okomplicerat.
Jag älskar dig eller jag hatar dig.
Inte att jag älskar att hata dig eller jag hatar att älska dig eller jag tycker om dig bara ibland, jag tänker tycka om dig i den här perioden av ditt liv sen vill jag gå vidare.
Det finns så många. Det är inte på riktigt.
Man vet aldrig vad som är på riktigt.
Är det spel? Är allt ett mega Paradise Hotel?
Varför lovar man till döden skiljer oss åt om man inte kan hålla det?
Varför säger man att man är någons vän om att inte klarar av att vara det i storm, solsken och mulet?
Vad är meningen med att börja kolla på OTH-serien men inte se klart?
Vad är meningen med att hålla handen, skjuta, för att kunna plåstra och sedan stycka i sömnen? Hämnd? Vem vinner?
Vad är meningen med att släppa in någon i sitt liv som ändå kommer såra och lämna.
Är allt bra värt även då såret blir så stort efter?
Varför klättra upp så högt i trädet då man leker, när man vet att man kan ramla?
Ingenting är av värde, förutom att man får ha hälsan i behåll och kanske att ens soldater står där och skyddar en.
En besviken, sårad och sorgsen Malin som om några veckor inte alls kommer kunna stå bakom dessa dystra ord.
Dock kanske ensam är starkast.
Jag vet inte, det är bara sig själv man har kvar till sist.
